Efter en kanon helg som denna trodde jag att det skulle vara lätt som en plätt att börja måndagen med jobb. OJ, så fel jag hade. Kände redan när jag vaknade att jag var på dåligt humör och har varit det i princip hela dagen. Är tillbaka i trött-stadiet igen och soffan är min bästa vän för tillfället. 

John jobbar sent så för mig blir det lite tid för mig själv.. Lägenheten är i så fin som den kan vara, nico är rastad och maten uppäten.. Så finns inte så mycket mer att göra än att krypa ner under en filt & sätta på oc.. (som jag längtat).

Måndag idag & på Torsdag börjar allvaret.. Jag ska stå emot kolhydrater & mina kära mackor.. Jag ska lyckas, istället för att tänka att jag aldrig mer ska äta (som jag tidigare tänkt) ska jag tänka, "Tills emilie kommer hem". Klarar jag 2,5 månad så kommer nog suget efter mackor garanterat vara borta.