Dagen börjades i tårar.


För er som inte känner mig ska jag berätta hur det ligger till. Sen jag var liten har jag alltid vuxit upp med en hund vid min sida det började med Maja som var en liten Yorkshireterrier och därefter Teddy som är en soft wheaten terrier. Jag älskar hundar och trots att jag är allergisk kunde det inte stoppa mig för att köpa mig en egen liten hund när jag flyttade hemmifrån, nico som även han är en Yorkshireterrier.


Djurvän som jag är bestämde jag mig för att leta fram en hund som hade farit illa och behövde komma till ett bra hem, alltså inte köpa den "där gulliga hundvalpen". Jag tror att jag satt i 2 dagar och kollade runt på olika omplaceringssidor för hundar utan resultat. Det jag hade bestämt mig för var att ha en liten hund då jag bor i en lägenhet och anser att om man köper en stor hund behöver man större utrymme, enkelt.


Tredje dagen gav mig lite bättre tur, en tisdag. Jag klickade mig in på en ompaceringssida och kom vidare till blocket där den fanns en annons om en "2 årig york vid namn nico som behövde ett lungt och stilla hem, helst utan barn". Jag ringde & skickade mejl och fick till svar att det var en före mig som hade sagt att hon ville ha nico och skulle komma och hämta honom imorgon. Inom loppet på en timme ringde det igen och det slutade med att jag skulle komma och kolla på honom på en söndag.


Det jag fick höra i telefonen var att Nico hade ett halvt öra, var väldigt smal & behövde lugn och ro. För att göra en lång historia kort så åkte jag, mamma & stina en bit utanför uppsala den där söndagen och sen dess har jag varit hundägare.


Visst stämmde det dom hade sagt, nico ägde bara 1½ öra, vägde 1,3 kg och var väldigt rädd av sig det vi också fick veta var att han bott på 2 stället tidigare bland annat en barndagis.
 

Än idag ser man tecken på att han inte behandlats bra tidigare. Han är livrädd för alla hundar förutom Teddy, han klarar inte av mycket folk, bli livrädd och kurar ihop sig om man går fort fram till honom fort (precis som om han tror att man ska slå honom) ligger och skakar under sängen om det blir för mycket ljud osv. Det gör ont i mig när jag föreställer mig hur han kan ha haft det i tidigare liv, jag känner mig hjälplös.


Nu till saken..

Nu har ni kanske förstått att jag är en djurvän och vill djur väl.. Idag när jag knäppte på tv:n var det Oprah på tv. Det handlade om hundar som far illa. (Hur mycket jag än försöker att inte titta på hemska program om djur så faller jag alltid dit). Det handlade om hundar i USA och hur människor behandlar dom på olika hundgårdar. Dom satt hundhonor i kaninburar och avlade fram valpar efter valpar, i ca 10 år fick dom sitta i burarna innan de avlivades och dom satt in nya honor. Hundarna visste inte hur man gick på gräs och dom hade halskedjor som vuxit fast i pälsen och huden. De hade tumörer och öppna blödande sår. På ett annat ställe avlivade dom upp till 40 friska hundar per dag för att de inte hade plast för dom..


Det är skrämmande hur man kan behandla djur för pengar.. Sånna här gånger vill jag bara köpa ett stort hus och ta hand om alla stackars hundar som far illa. Hjälpa dom komma på fötter igen och hitta bra hem. Jag vill kunna göra något!