Jag har en konstig ovana som jag nog måste lära mig bort med.
Jag tror att dom jag förr i tiden kände, gick i samma klass som, umgicks med osv inte känner igen mig?!
Om jag som har världens dåligaste minne kommer ihåg alla så är det väl klart att dom känner igen mig med.

Men som sagt har det blivigt en dålig ovana, möter jag någon som jag inte pratat med sen grundskolan el. högstadiet så hejar jag inte, jag går bara förbi. rakt fram med huvudet & blicken..

Mötte en gammal klasskompis häromdagen på jobbet (kommer dock inte ihåg namnet).
jag behandlade henne som en helt vanlig kund och som om jag aldrig hade sett henne tidigare..
-och då kan man fråga sig varför? svar: Tror inte hon känner igen mig?

Nu får det bli skärpning från mitt håll, nu ska jag börja heja på varenda en som jag pratat med, fylla som vanligt!
klart de känner igen mig..