Var nyss ute och på en promenad med nico. Gick runt och kollade på alla lägenheter som finns runt om på brynäs. Jag kan aldrig komma till ro i en Lägenhet. Trodde först att det handlade om att det var för litet i våran 1:a och att det skulle bli bättre där vi bor nu. Men det kryper i mig. Allt känns litet fast det i själva verket inte alls är det. Lägenhet är en mellanlandning för mig & jag kan slå vad om att inom 1 år (om ens det) har vi flyttat härifrån.. Antagligen till en större lägenhet i hopp om att det ska kännas bättre där. (vilket jag vet att det inte kommer göra.)

Att vara uppvuxen i en villa har satt sina spår. När jag kommer innanför dörren hos Mamma&pappa blir jag lugn. Det är i en villa jag trivs & ska bo i..


Inte ens den finaste lägenheten i stan kan få mig att vilja byta bort det mot friheten man känner i ett hus!..